Nackspärr del 2.

Jag tänkte jag skulle lura min nackspärr genom att sova med halsduk på (!) HA! tänkte jag.
Men icke! Den var/är mer envis än en röd gris.
Borde ju insett allaredan i morse att jag kanske inte skulle gått till jobbet när jag inte sovit någonting knappt, och med enorma problem att ens resa mig upp ur sängen..
Men jag är ännu envisare, tänkte jag.
Jag upptäckte ganska snart att det inte är helt ultimat att sitta på jobbet, när det enda man kan göra är att stirra rakt fram utan att flytta huvudet en millimeter. Mja, inte ens det var ultimat, då fick jag ont i axlarna. Uj uj...
Nej, jag fick se mig besegrad, och efter 2,5 timmar var slaget förlorat och jag fick bege mig hemåt.
Mina ögon får åtminstone bra motion, de scannar allt som händer i sidled, iom att jag inte kan vrida på huvudet..
JA jag tycker synd om mig själv, MEN det får man faktiskt göra ibland.
Nu ska jag försöka vila lite, hur nu det ska gå till..

Vintersatansjävel.

Mjaha! Så var det dags igen.
Jag verkligen avskyr vinter. Så enkelt är det.
Nu har jag fått nackspärr som inte är av denna världen, förmodligen för att jag går omkring (oftast med håret uppsatt) i en jacka som inte ger något skydd alls för min nacke.
Vintern är bara till besvär. Det är Kallt.Blött.Halt.
Samt att man måste ha på sig så förbenat mycket kläder att man ser ut som en stoppad korv.
Hund-asen vill inte gå ut när det snöar. Men det går tydligen alldeles ypperligt att gå ut när det INTE snöar men snön ligger i stora drivor.  Och vem far omkring i andra änden av snöret som bambi på hal is. Jojo!
Den enda gången jag kan acceptera vintern till fullo är en klar solig dag med ett par minusgrader och frasande snö, på promenad med trevligt sällskap. Eller varför inte på en hästrygg? Annars så kan det likaväl vara.
Jag har ju bott i Spanien, och vintrarna där är förvisso i regel snöfria, men jävlar vad det regnar. Det öser ner konstant, veckovis i sträck. Snön lyser ju åtminstone upp lite..

Jag vill ha sommar med varma klippor och hud som luktar sol. GEMIG. *whines*

Något att tänka på.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article283699.ab

http://www.expressen.se/1.195444


Snälla, gör det inte. Helt enkelt.
Rabies är en fullkomligt livsfarlig sjukdom som garanterat leder till döden om du inte får vaccin i tid.
Rabies har lång inkubationstid, så det behöver inte vara kört bara för att man blir biten eller kommer i kontakt med ett smittat djur.
Ja, för du behöver inte ens bli biten, det räcker med att en smittat hund slickar i ett öppet sår för att smittan ska få fäste.
Är du villig att ta den risken? Det är inte jag.
Sverige har varit helt rabiesfritt i över hundra år.  Utmana inte ödet.
En kraftansträngning måste göras för att stoppa den illegala smugglingen. Man gör ett strålande jobb som det är idag, men mörkertalet är med största sannolikhet skrämmande stort.
De som kan göra den största insatsen, det är du och jag, tänk på det!

Småhundar är idag otroligt populärt, och det gynnar ingen, allra minst våra svenska uppfödare.
Som för övrigt också måste tänka till. Det är inte normalt att betala 20.000:- för en hundvalp. Vart vänder sig folk då?
Precis. Ut på gatan. Där kan du få en hund för halva priset, kanske mindre. Ser likadan ut, vem ser skillnad?
Kanske ingen, men det är inte relevant.
Det där lilla knyttet kan vara en tickande dödsbomb.

Jag har inget alls emot sådana som gillar små hundar. Jag har själv en liten hund. Denna trend som idag finns är snedvriden. Även en liten hund är, just det, en hund, och ingen accesoar.
Är en liten hund det som passar dig, kör på det! Men gör det inte för att det är trendigt. En hund lever i 10-15 år, kanske längre. 

Frågan är, vad kan DU göra?

* Håll ögonen öppna! Ser du något misstänkt, ring hellre en gång för mycket än en för lite.
* Ska du ha en liten hund, var noga med att kolla upp härstamning, och tänk både en och två gånger.
Nu generaliserar jag, men smuggelhundarna är de facto nästan uteslutande små.


Jag upprepar mig. Sverige har varit rabiesfritt i över hundra år.
Jag vill att det ska fortsätta så.

Haha.

Dagens citat, live från jobbet:

"Du trycker lite lätt samtidigt som du för in den" [Titti guidar en kund via telefon att sätta in sitt sim-kort.]

Summering av helgen (bättre sent än aldrig)

Fredagen inleddes med jobb till 19:30, mycket roligt!
Sedan var det inte mer än hem och vända innan jag fick ta på mig jackan, gå till närmaste take away, för att sedan styra stegen mot Maries lya för utfodring och slötittande på Idol.
Det började oskyldigt med Coca Cola, men ganska snart korkades en flaska rödtjut upp.
Sedan kom ett styck Marie-sambo hem, och "Sanning och Konsekvens" halades fram.
Mycket intressanta saker avhandlades!
Detta krävde ju ett intag av mer alkohol, och det var inte utan att jag var lite rund under fötterna när jag lurvade hem vid 01-hugget.

Lördagen inledde jag med att valla Annica på stan och göra av med pengar.
När klockan slog 12.00 inleddes en massiv matkoma utan dess like på Thai Silk.
Vi skulle till Maxi för att inhandla förnödenheter inför kvällen, och kom fram till att det var lika bra att ta det direkt, hade man åkt hem för att hämta andan hade man säkert somnat bums.
Sedan blev jag avlämpad vid hemmet för några timmars frizon.
Damerna anlände i punktlig tid och det korkades upp direkt, inget att hålla på.
Jag blev ganska bitter då jag upptäckte att vinet jag köpt var mousserande! Bah!
Detta faktum gick ej att finna någonstans på flaskan. Nåja.
Marie (notera: inte samma Marie) fegdrack och hånades för detta.
Inte helt oväntat avvek hon när vi andra begav oss ut i natten.
Det var mycket trevligt!

Söndagen spenderades hos en vän, hans nya sambo och deras dobermann.
Kanelkringlan var inte helt tillfreds (vilket kan ses på bilden nedan) med att 45 kg dobermann slängde upp sin stora skalle på henne, men hon fann sig ganska snart och de tu sussade sött i soffan.


image8

Sammanfattningsvis, en mycket trevlig helg!

Provsvaren har kommit..

Provsvaren för herr fladderöra kom tillbaka igår, veterinären ringde.
De var U.A, skönt!  Äntligen känns det som att man kan släppa det där lite.
Vi ska på återbesök om ett halvår för att se till att allt fortfarande är som det ska med medicineringen, men det är mer en säkerhetsåtgärd, och han kommer att få gå på årliga kontroller sedan misstänker jag.


Bart på äventyr.

Kl. 08:50:


image3

Lite suddig men så blir det när man går samtidigt.
Promenadslingan utanför:


image4

Herre jistanes, så mörk bild. Man kan tro att det är miss i nassen. Ni ser iallafall att det står djursjukhus.
Läckeby djursjukhus, närmre bestämt. Väl därinne:


image5

Herr parabolöra är färdigtestad. Det är roligt hos veterinären. Sedan i kassan:


image6

Det är ju aldrig billigt hos veterinären, men helt skinnad blev jag inte denna gång.

Kärlek.

image2

Vuxenpoäng?

Vuxenpoäng...ni vet sådana saker som människor gör/säger som kan anses vuxet och....mossigt?
Till min fasa har jag upptäckt att jag faktiskt har en del på pluskontot, och att det känns ganska....skönt!

Here goes:
Jag kan tacka nej till den där sista ölen (praktiskt!)
Jag storhandlar. Praktiskt.
Jag försöker (oftast) att vika tvätt direkt nere i tvättstugan istället för att låta det stå i tre dagar. Japp,praktiskt!
Funktion går före form..ibland. Det är dösnyggt med den där bruna skinnjackan, men KALLT när snålblåsten piskar runt hörnet. Det kan väl anses som pra.....ja, ni fattar.

Och säkerligen en massa mer.
Min lya är placerad rakt över en hel länga med studentlägenheter. Igår festades det hejvilt.
Jag satt i min soffa och blängde surt på de överförfriskade studenter som hängde ut genom fönstrena och gastade och skrek.
Jag som snart ska sova! tänkte jag.
Jag är verkligen ingen torrboll vad gäller att partaja, men på en måndag? (måndag!) Bah!

Håller jag på att bli vuxen? Yikes.
Eller....det kanske är ganska skönt.

Jag vill dock tillägga att jag väger upp min oerhört  vuxna attityd med att gilla practical jokes, att kittla folk, matkrig och andra mindre mogna saker. Tur är väl det, kanske.


Fröken ordpolis har ordet.

Ni som känner mig hyfsat vet att det finns en sak jag avskyr. Jag skulle nästan vilja dra det så långt att jag vill säga att det är det värsta jag vet.
Särskrivningar gott folk, särskrivningar. Jag mår fysiskt dåligt när jag ser en särskrivning. Ja, på riktigt.
All usel grammatik är störande, men ser jag en text med särskrivningar i måste jag knipa ihop ögonen, börja om från början och hoppa över den infekterade delen.
Överdrivet? Ja kanske. Men folk kan vara fixerade vid så lustiga saker, att jag gott tycker att jag kan få störa mig.
Det är ju ändå ganska harmlöst.
Så förbaskat svårt kan det ju inte vara att skriva rätt? Det är ju inte så att det är jobbigt att skriva ihop det som skall vara ihopskrivet? Tvärtom, du slipper en dutt på din mellanslagstangent.
Har du läs- och skrivsvårigheter alternativt är 8 år gammal så är du ursäktad. Inte annars.
Det är inte okej.
Okej? Tack.

Högsommar?!

Nåja, vi ska inte överdriva.
När jag begav mig till jobbet idag cirkus 08:15 hade jag sett till att utrusta mig väl med tjock jacka.
Jag hade nämligen lördagens rent ut sagt skitkalla morgon i färskt minne.
Döm om min förvåning när jag håller på att smälta bort.
Helt vindstilla och gassande sol, som vore det, tja, september iallafall.
Att det ska vara så sabla svårt att klä sig rätt..

Jag får erkänna att det var ganska skönt att sitta ute när solen faktiskt värmde lite.
Man får passa på innan det blir snöstorm och 15 minusgrader.
Veeee!

Nyss:

image1

Jahaja.

Blogg?
Ni ska bara veta vilken hatkärlek jag hyser till fenomenet "blogg."
Jag tycker jag har varit duktig som har härdat ut så länge UTAN att börja blogga, men efter diverse påtryckningar ska jag ge det ett försök. Att man måste vara duktig och uppdatera hela tiden, det är det som skrämmer mig lite.
Jag är som far min. Det är inte det att det är jobbigt, utan det är själva tvånget.
Nåja, jag hoppas ni är nöjda nu. Jag LOVAR att jag ska göra mitt bästa för att uppdatera ofta....eh.
På återseende.

Nyare inlägg
RSS 2.0