Fridas blogg

...som jag helst inte ens vill skriva.
Den uppmärksamme läsaren vet att jag avskyr särskrivningar. Det finns en sak till. Börjar på M och slutar på -sjuka.
Avskyr är fel ord förresten. Jag är skiträdd (haha) för det.
Peppar peppar ta i all trä som finns i hela lägenheten så har jag inte varit m-sjuk sen mitten av 90-talet.
Detta trots tillexempel följande scenarion.
Hade en dåvarande pojkvän som låg däckad hela julhelgen i vks. Vinterkrä...ja ni vet. Han åkte till mig på juldagen.
Har jobbat inom vården, där 80% av personalen och nästan alla vårdtagare var smittade av ovan nämnda symptom. Samtidigt.
Har vistats i Egypten där jag gladeligen åt både egyptisk köttfärs och sköljd sallad, m.m. Kanske inte så smart i efterhand, men men.
Läste att 10% av befolkningen har någon slags mutation i sitt tarmsystem som gör att man kan bli immun mot m-sjuka. Sweet. Kanske är jag en av dem? Vet inte hur pigg jag är på att vara muterad, men sure, whatever floats my boat så är jag nöjd.
På jobbet härjar m-sjukan hejvilt. Min kära chef (som är lika rädd som mig för eländet) gav mig en hög vitpepparkorn som ska sväljas hela. Ska tydligen förebygga.
Skröna eller ej, jag är beredd att ta alla chanser.
Så fort någon bara andas "jag mår faktiskt illa" så flyr jag fältet snabbare än en avlöning.
Nä, fy fanken.